Nåt annat

Usch. Jag vill inte att denna blogg ska handla om OS. Jag måste skriva nåt annat. Fort. This is head.

Ja vafan ska man säga

OS är ett oftast ett bitterljuvt substitut för det verkliga livet, att leva sig in i, sådär halvt på låtsas och ibland lite för mycket på riktigt.

OS-ångest och trummaskiner

Snart är det OS. I takt med åren har jag hyst en förhoppning om att jag kanske inte ska behöva kolla lika mycket denna gång, att det inte ska spela någon roll. Vid OS i Peking för två år sedan var jag ute på tågluff och missade nästan hela skiten, ångest. Usain Bolt slår världsrekord, jag sitter på ett tåg på Milano Central och lyssnar på radio i mobilen, italienska radiokommentatorer som går upp i falsett. Bravissimo. Bolt slår sedan världsrekord på 200 meter, jag ser det på ett sunkigt hostel i Prag. Små glimtar här och där, kanotslalom i en lobby i London. Damernas höjdhopp på perrongen i Amsterdam, men jag förstår inte holländska.

Alla sportfascister där ute vet vad som väntar när ett stort mästerskap närmar sig. Ångest. Det är egentligen inte en nervositet över prestationer i sig, utan mera en fråga om jag kommer att bevittna det hela. Om jag inte kollar så spelar det egentligen ingen roll. Om jag inte kollar kämpar sig män i tighta trikåer igenom 15 kilometer skidspår, en trevlig liten skidtur. Om jag kollar blir det min egen personliga kamp. Jag är Marcus Hellner, förlorar jag mot Northug igen rämnar världen en aning. Men några minuter senare kan det vara glömt, om Sverige vinner i curling.

Trummaskiner är roliga grejer.

1

Äventyret tar sin början. Dyng(s)trötta sitter vi på Centralen och sörplar folk. Donken ger mig Internet och kaffe, varför klagade jag nånsin på gamla maccyD? Och vad gör man med en stad som Stockholm? Den är inte min, jag vet inte exakt vems den är, men idag är den rätt kall. Hej Orup, vad gör du nu för tiden?
Nattbussar sover man inte på, det är en gammal beprövad sanning. Istället ser man på Bridget Jones Dagbok på bussens DVD och svär över att bussens Internet inte funkar. "Det skakar för mycket", säger chauffören. Jaha. Den norrländska vintervägen skördar ännu ett offer.